Regina Phalangie

Det är bara fyra dagar sedan en skrikande och gråtande Paris Hilton släpades tillbaka till fängelset. Här kommer delar ur första intervjun: (och detta utspelar sig alltså 4 dygn = 96 timmar, efter att hon vägrade inse att hon måste ta sitt straff som alla andra som kört rattfulla UPPREPAT antal gånger.)
"I'm not thesame person I was. I know that I can make a difference, that I have the power to do that. I want to do different things when I'm out of here".

Människan försöker sig också på att förklara sitt utomordentligt blåsta beteende, eftersom hon nu är mer upplyst och tillfreds som människa:
"I used to act dumb. It was an act, and that act is no longer cute. It is not who I am, nor do I want to be that person for the young girls who looked up to me".

Eftersom hon nu är en förändrad person och mer inne på ett "healtheworld-spår" så har hon fler smarta ideèr i bagaget. På frågan om vad hon vill ägna sig åt efter detta (eftersom hon klarlagt att hon inte ska spela dum längre) svarar hon att hon vill jobba mot bröstcancer.
"Min mormor hade bröstcancer eller MS". (WHAT? Både och, eller kommer hon inte ihåg riktigt, det kanske utspelade sig under tiden Paris spelade dum?)
Men helbrägdar-rörelsen slutar inte där. Hon vill även hjälpa sjuka barn. En till idè hoppar upp i huvudet på henne: "Jag kanske kan få leksaksföretag att bygga en ParisHilton-lekstuga dit barn kan få komma!"

På frågan om hur jobbigt det är med sminkförbud i finkan svarar hon:
"Jag är inte så ytlig. Jag har inte speglat mig en enda gång sedan jag kom hit."

Vilken tur då att hennes mugshot blev så bra och representativt!