Regina Phalangie

När man läser på tjuvlyssnat.se så blir man lite konfunderad ibland. Är det verkligen så att vi har blivit så pessimistiska att vi inte känner igen trevliga människor när vi träffar på dom?
Vad hände med solidariteten? Med att hjälpa gamla tanter över gatan utan att för den skull vara en förklädd brottsling i scoutkläder?
En soft tankeställare såhär efter påskhelgen...
(synd bara att det ska vara så förbannat roligt att läsa det, så att man knappt kan ta in hur otroligt sorgligt det e g e n t l i g e n är... =)

ENJOY!!

Brunnsparken, Göteborg:

På väg ut från Nordstan mot Arkaden måste man korsa ett antal spårvagnsspår. En tant ~75 med rullator och en kvinna ~30 har korsat det första spåret när det börjar tjuta. Kvinnan stannar men tanten rullar mycket långsamt framåt med rullatorn. Kvinnan tar då tag i tantens arm av rädsla att hon ska gå rakt ut i spåret och bli överkörd. Tanten sliter sig loss.
Tanten: Tror du att jag är döv eller?!
Hon blänger surt på kvinnan. Kvinnan flyttar sig bort från den mycket agressiva tanten med ett skrämt ansiktsuttryck.
Tanten (lite lugnare): Vad vill du egentligen? Är du lesbisk eller?!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3:ans spårvagn, Vagnhallen Majorna, Göteborg

Två killar ~15 sitter bredvid varandra men pratar knappt. En kvinna ~30 sätter sig ner och tar upp de två lediga platserna mittemot killarna.
Kvinna ~30: Hej alla glada medmänniskor!
Kille 1: Äh? hej.
Kvinna: Det var ett par flotta skor du har.
Kille 1: Mm?
Killarna utbyter konstiga blickar med varandra, därefter följer en lång tystnad.
Kvinnan (efter ca 10 minuter): Nej alltså, gud vad tråkiga ni var! Ja usch, jag mår helt illa i huvudet av att sitta här och titta på er. Ni tråkar ju ut hela spårvagnen! Man ska vara glad och livlig, annars kommer man ingen vart i livet! Tänk på det.
Kvinnan går av.
Kille 2: Det är så jävla äckligt med såna där omotiverat optimistiska jävlar.
Kille 1 muttrar något instämmande.