Regina Phalangie

Jag var på gymmet och sprang livet ur mig på ett sånt där snyggt löpband.

Hela 30 minuter. Det var lite tungt.

Jag struntade i det.

Efter att jag kom hem för 25 minuter sedan har jag nyst inte mindre än 17 gånger.

Jag börjar misstänka att det inte var så smidigt att träna livet ur sig just idag.

Var extremt laddad efter ett träningsuppehåll på en sisådär lagoma 6-7 månader. Praktiskt taget springande in på gymet för att få utlopp för all överskottsenergi som jag bär på.

Lekande lätt flyger jag upp på springbandet för en liten uppvärmning.

• Tusan, det här går ju alla tiders (som Mormor skulle ha sagt). Ingen trötthet här inte, nej nej!
• 10 minuter gick (vilket var mitt första mål) *
• Ungefär här ställer sig en extremt tävlingsinriktad man på bandet bredvid **
• Och det kan ha varit ungefär samtidigt som jag bestämde mig för att jag bannemej inte skulle gå av bandet först
• 20 minutersgränsen passerar, svetten droppar inte ens på mig. Jag håller huvudet högt och munnen stängd (jag inbillar mig att jag har en oansträngd look)
• Hans svett skvätter ända över till mitt band
• Fyfaan vad äckligt!
• 30 minutersgränsen
• Skoskav i bägge hålfötterna
• Huvudet högt!
• 40 minuter, jag känner att jag måste ge plats åt folk som står och väntar (yeah rrrrrright!) och saktar ner
• Tro't om ni vill, mannen saktar ner precis efter!
• Jag förlorade om man ser det ur hans synvinkel
• Jag vann egentligen, hade ju sprungit 4 minuter innan honom
• Låt stackarn leva i lycklig ovetskap

Och som tack för detta har jag ont i höftkulorna som en annan 90-åring idag och släpar mig fram.
Hujedamej.

* Man ska inte ha för höga mål uppsatta för sig själv, det vet ni väl små barn?

** Oklart hur jag kom fram till detta