Regina Phalangie

Svenska Cupen, IFK Göteborg - Gefle IF, Ullevi

Ett gäng killar ~25 sitter och kollar på matchen och tjötar på bred göteborgska. Det börjar spöregna och paraplyerna fälls upp.
Kille 1: Faan vad ont jag får i nacken änna av att sitta såhär.
De andra håller med.
Kille 2 (en stund senare): Men döh, varför köper vi inte bara en sån där regnponcho för en tjuga?
Tystnad.
Kille 1 (efter ett tag): Därför att vi är män.

Det är tydligen fotboll idag. Väldigt viktig match.

Mucho importante.

Viktigt alltså att inte missa den. Och ännu mera viktigt att veta vilka som spelar matchen.
Jag är inte med i matchen.

Alltså vet jag inte.

Kommentar från okänd man som just sprang ut i regnet för att kolla på matchen:
"Men älskling, är du inte stolt över mig att jag är så manlig och har börjat gilla fotboll? Och sen spelar jag ju Fifa på tisdagar också!"
(Fifa = fotbollspel X-box. Tv-spel alltså, för er som inte är så uppdaterade. Reds. anm.)
Och detta utropas alltså med distinkt stolthet i rösten.

De är för rara de små liven.

Café, Östermalm

Tant ~60: Jag tar en kaffe och en negerboll!
Mörkhyad tjej ~20 (som står bakom): Du, det heter chokladboll!
Tanten (nonchalant): Nej, jag har alltid sagt negerboll, det betyder att bollen är svart.
Tjejen: Kärring!
Tanten (ställd): Men har du ingen hyfs?
Tjejen: "Kärring" kommer från "käring" och betyder "den man har kär", jag menar inget illa.
Tanten: Men jag klarar inte av att höra det ordet.
Tjejen (trött): Då vet du hur jag känner det...

Allvarligt talat. Nu är det väl ändå dags att vi skärper oss i den här frågan. Dels för att de flesta tycker att negerboll är kränkande. Och dels, vilket fruktansvärt osnyggt namn på en så god sak. Tänk er själva om vi skulle kalla alla godsaker för kränkande historiska namn: jude-kringla, svenne-bulle eller bög-boll? Jag menar, det säger sig ju självt: vi är för upplysta och medmänskliga för att hålla på på det här sättet.
Och alla föräldrar - det är INTE ok att lära sina barn att det heter något annat än chokladboll. Skämmes, ta mej faan!

När man läser på tjuvlyssnat.se så blir man lite konfunderad ibland. Är det verkligen så att vi har blivit så pessimistiska att vi inte känner igen trevliga människor när vi träffar på dom?
Vad hände med solidariteten? Med att hjälpa gamla tanter över gatan utan att för den skull vara en förklädd brottsling i scoutkläder?
En soft tankeställare såhär efter påskhelgen...
(synd bara att det ska vara så förbannat roligt att läsa det, så att man knappt kan ta in hur otroligt sorgligt det e g e n t l i g e n är... =)

ENJOY!!

Brunnsparken, Göteborg:

På väg ut från Nordstan mot Arkaden måste man korsa ett antal spårvagnsspår. En tant ~75 med rullator och en kvinna ~30 har korsat det första spåret när det börjar tjuta. Kvinnan stannar men tanten rullar mycket långsamt framåt med rullatorn. Kvinnan tar då tag i tantens arm av rädsla att hon ska gå rakt ut i spåret och bli överkörd. Tanten sliter sig loss.
Tanten: Tror du att jag är döv eller?!
Hon blänger surt på kvinnan. Kvinnan flyttar sig bort från den mycket agressiva tanten med ett skrämt ansiktsuttryck.
Tanten (lite lugnare): Vad vill du egentligen? Är du lesbisk eller?!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3:ans spårvagn, Vagnhallen Majorna, Göteborg

Två killar ~15 sitter bredvid varandra men pratar knappt. En kvinna ~30 sätter sig ner och tar upp de två lediga platserna mittemot killarna.
Kvinna ~30: Hej alla glada medmänniskor!
Kille 1: Äh? hej.
Kvinna: Det var ett par flotta skor du har.
Kille 1: Mm?
Killarna utbyter konstiga blickar med varandra, därefter följer en lång tystnad.
Kvinnan (efter ca 10 minuter): Nej alltså, gud vad tråkiga ni var! Ja usch, jag mår helt illa i huvudet av att sitta här och titta på er. Ni tråkar ju ut hela spårvagnen! Man ska vara glad och livlig, annars kommer man ingen vart i livet! Tänk på det.
Kvinnan går av.
Kille 2: Det är så jävla äckligt med såna där omotiverat optimistiska jävlar.
Kille 1 muttrar något instämmande.