Female Vs. Male - Samma Ras

Carrie: "Maybe men and women aren't from different planets as pop culture would have us believe. Maybe we live a lot closer to each other. Perhaps, dare I even say it, in the same zip code."

Man kan inte 

  • vilja uppfostra sina barn neutralt och utan fördomar - och köpa en passiv leksaksspis till dottern och ett offensivt jaktplan till sonen.
  • gnälla över att män tjänar mer pengar än kvinnor och samtidigt nöja sig med att arbeta inom barnomsorg.
  • tjata på att killar aldrig plockar upp sina kalsonger och strumpor efter sig - och fortsätta plocka upp skiten själv.
  • dra alla över en kam: min partner gör så, och det hörde jag att hennes partner också gjorde - det måste vara något unisont för alla män.
  • och samma åt andra hållet: jag gör så, och det gör min kompis också - det måste vara något unisont för alla kvinnor.

Sanningen är, mina vänner, mycket enklare än så!
Den som hinner och orkar,
plockar upp. Den som kommer hem först, lagar mat.

Men aldrig aldrig mer ska "Kvinnor är från Venus, Män är från Mars"-ideologin påverka oss i vår osynliga självdestruktiva invanda bakåtsträvande kamp. Sorry föräldrar från generation 50-tal och tidigare, vi vill inte leva som små nicke-dockor och säga ja, tack amen. Vi tror inte på att alla kvinnor ska vara på ett visst sätt, och alla män likadana varandra, men på ett helt skilt sätt från kvinnor.

Vi vill att vår generations kvinnor inte ska skämmas för att de inte vill vara hemma i 1,5 år efter barnafödande. Men att de kan om de vill.
Vi vill
att männen i vår generation ska kunna vara hemma lika mycket som kvinnorna efter barnafödande, utan att få sparken eller elaka blickar. Om de vill.
Vi vill inte att männen ska få hurra-rop och applåder
så fort de lagar mat eller städar. Som om det vore en bedrift mycket större än om en kvinna gjorde detsamma.


Charlotte: "Miranda has a son!"
Samantha: "Just what the world needs. Another man!"


Könet Sitter I Håret - Det Visste Väl Alla?

Det är inte ofta man blir upprörd nuförtiden. Vi blir matade med nakenchocker hit och sexkupper dit. Det är knappt man höjer på ögonbrynen för något längre. Sådant som skulle få gammelfarmor att tappa trosorna går oss helt omärkbart förbi.
Därför blir jag nästan rusig av att upptäcka mina extremt laddade känslor inför en artikel som en av våra största kvällstidningar splattar upp inför mina drillade ögon:

"Stjärngossarna som mamma vägrade klippa -
Kändismammorna vägrar att klippa av guldlockarna och de här stjärngossarna ser mer ut som söta flickor. Coolt eller rent av hemskt?"

Förlåt min okunnighet men exakt vad är det som är rentav hemskt?

Den personen som skrev den artikeln skulle jag vilja ha ett snack med.
Snaggad och utklädd till man.

Hujedamej.
Ta mig långt härifrån.


TunnelbansNisse Vs. SpårvagnsKålle

Det finns bara en stad i det här landet där högertrafik gäller för människor på väg uppför/nedför en rulltrappa. I samma stad är det även allmänt vedertaget att de som verkligen står stilla i rulltrappan, är turister.
Eller idioter.
Det har väl ingen tid med? Att stå och vänta tills snälltåget har eskorterat en ända upp?

Trots skammen att erkänna det har jag varit där en gång.
Jag var en av dem. Som suckade, stönade och med en menande blick sa "Ursäkta, får jag komma förbi?" för att verkligen markera att det inte var ok att stå still i rulltrappan. Och definitivt inte på fel sida.

Det var inte förrän jag flyttade till betydligt västligare sidor av landet jag upptäckte det onormala i att ha nazistisk ordning i förflyttnings-sammanhang.
Självklart förstog jag inte det först. I början var det jag som orerade om vikten av ordning i trappen för mina nyvunna västlänningar, som stog där med ifrågasättande argument och oförstående blickar.

Men förstår ni inte?!! Man måste hålla ordning, ha regler, så att folk som har bråttom kommer förbi och fram!  Raus, bitte!

Men oj vad fel jag hade. Det är ju bara i staden med alla tunnelbanor som folk har allt, utom just tid. Vi spårvagnsfolk har kanske inte allt, men vi har tiden till att stå still i de 10 sekunder det tar att komma upp i en rulltrappa.


Women aka. Murder Investigations

Jerry: "Wouldn't it be great if you could ask a woman what she's thinking?"
George: "What a world it would be if you could just ask a woman what she's thinking."
Jerry: "You know, instead I'm like a detective. I gotta pick up clues. The whole thing's a murder investigation."

Jag har hela mitt liv bekämpat den fördomen om att mitt släkte skulle vara svåra att förstå sig på. Inte mycket lättare har det varit när hela samhället, utom just jag - som är så upplyst (enligt egen utsago), verkar ha accepterat detta som om det vore ett faktum.
Med hull och hår.
Man hävdar att kvinnor aldrig säger vad de egentligen menar.
Vafalls?

Att det alltid finns en underliggande mening, som de iskallt räknar med att andra ska förstå. Som om det vore något hemligt kod-språk som ingår i ämnena man har i grundskolan.

Jag kan för mitt liv inte fatta det. Vad är det som är otydligt i skillnaden mellan: "Nej, det är inget"  vs. "Nej, det är inget."
Det är inte hjärnkirurgi vi håller på med. Det står ju helt klart och tydligt. Det behövs inte en ordbok för att lösa detta.

Nu hinner jag inte skriva mer. Jag ska städa skinande rent i lägenheten så att A. får dåligt samvete. Ser han inte att jag har städat ska jag tjura i flera timmar.

Se! Och jag skulle vara svår att förstå sig på? Jo, man tackar!

Överskrifter From Hell

"Här är en bild på knäckemackan jag åt i morse"
"Dagens outfit"
"Nu har jag ätit makaroner och korv stroganoff"
"Då var det dags för att natta ungarna"
"Dags för lite mat"
"Vad ska jag laga till middag"
"Jag vill ha glass - NU"
"Jag är beroende av att blogga"

Dagens fråga 1: Vem vill veta vad du äter?
Dagens tips 1: Skriv en matkalender och rådgör med näringsfysiolog.
Sluta blogga.
Dagens fråga 2: Har du tid att blogga och lägga upp kort på den nya outfiten, innan du ska ner på stan och hets-köpa morgondagens plagg?
Dagens tips 2: Lägg energin på något annat. Till exempel: skänk pengar (eller för den delen de plagg du inte kan med att bära två gånger) till behövande, börja knyppla (du har ju uppenbarligen lite för mycket fritid och energi för ditt eget bästa), börja ät - kläderna hänger, det är meningen att de ska sitta.
Sluta blogga.
Dagens fråga 3: Varför skriver du, om du inte har något vettigt att skriva om? Är du beroende av att få bekräftelse från någon (läs: alla)?
Dagens tips 3: Gör som jag. Dra ner alla andra i skiten för att du inte har någon fantasi. Det kan bli en rolig debatt. Och lite allmän smutskastning har väl aldrig skadat någon?

Charlotte: "In some cultures, heavy women with mustaches are considered beautiful."
Samantha: "And you're looking at me while you're saying that?"


Klädsel: GummiStövlar

Jag har aldrig känt mig bekväm i ett par gummistövlar. Det känns på något sätt som om man är alldeles för nära att vara självaste SkogsMulle himself.
Här är ytterligare 5 skäl till att det är så tråkigt att köpa dem

  • De är fula.
  • De är gröna.
  • Så lite gummi för så mycket pengar.
  • Man måste.
  • Man vet aldrig vilken storlek man ska prova. Plats för ingen sula, en sula, två sulor, en sula med raggsocka, två sulor med raggsocka eller bara raggsocka?
  • Kan vara bra att ha. 
  • Saker som kan kategoriseras som bra att ha, kan aldrig vara bra. Att ha.
  • Man riskerar att bli sedd.
  • And that risk is threefold: Under utprovning, köp och vid användandet.

Undertecknad ska nu fortsätta planera för nästa svampplocknings-frensie och torp-inredningen, hrm, jag menar jag ska läsa senaste Veckans Klick och Elle's modebilaga - som alla andra modefreaks.


Småstad Vs. Storstad

  • Det är nära till allt - man slipper springa över halva stan för en shoppingrunda.
  • Man får inga nya intryck, vägen är så kort till allt - och det är alltid samma väg.
  • Man springer alltid på samma folk - trevliga pratstunder.
  • Man springer alltid på samma folk - eh, ja. Man kan inte tycka om alla.
  • Man kan loda omkring på stan i flöt-kläder - slippa bry sig om utstyrseln.
  • Det finns ingen ursäkt för att klä sig fabulous och vara ute och snygg-promenera.
  • Apoteket ett kvarter bort - bra för en piller-beroende ipren-dam som jag.
  • Inte bra för plånboken - det finns för mycket annat matnyttigt på apoteket.
  • Buss-stationen alldeles intill - bra och lätt för alla vänner som inte riktigt hittar hit.
  • Får en att tänka på alla vänner som trots detta inte hittar hit.
  • Nära till gymet - det är ju bra.
  • Nära till gymet - man är där alldeles för ofta (trans-mässigt sett).
  • Det är roligt att spionera på grannarna.
  • Det är det i och för sig vart man än bor.
  • Nu känns det som jag inte har något mer att tillägga i listform.
  • Jag slutar.

Ross: "Dude, you didn't say Die Hard. Is everything okay?"
Chandler: "Yeah, I just got uh, got plans."
Ross: "Well John McClane had plans!"
Chandler: "No, see the thing is I want to get out of here before Joey gets all worked up and starts calling everybody bitch."
Joey: "What are you talking about? Bitch."


Live Free or Die Hard (4.0) - snälla låt mig slippa...


Lard = Ister

Jaha. Så har man åkt fast i fällan igen då. Tränings-fällan. Blod, svett och tårar. Som om det nånsin har gjort någon gladare att jag slösar min dyrbara tid stånkandes och bärandes på en hoper gnisslande skrot. Plus att det inte är snyggt med för mycket muskler.
Jag är tyvärr begåvad med den excellenta förmågan att bygga alldeles för snabbt - med resultatet att jag ser ut som en tvättäkta transa.
Dessutom luktar det illa. Inte jag, nejnejnej. Jag luktar som en blommande äng och pruttar fågelsång som alla andra av det kvinnliga könet.
Men alla andra som gud glömde bort att undervisa i dusch och deodorant-användning.

Men, med risk för att låta som Susanne Lanefeldt, man blir faktiskt piggare och gladare.

Jaa, det skulle väl vara därför då...


Charlotte: "I just know, no matter how good I feel about myself, if I see Christy Turlington, I just wanna give up!"
Miranda: "Well, I just wanna tie her down and force-feed her lard, but that's the difference between you and me."


RSS 2.0