Förlåt Älskade Cykel



För att du försvann ur mitt liv. Förlåt för att du fått bo instängd i ett asbesthaltigt murket källar-hörn, i de kalla östliga delarna av staden, alldeles för länge. Förlåt för att din oansvariga mama inte tagit sitt ansvar för dig. Hon ångrar sig. Djupt.
Kan du förlåta? *

Idag är det exakt 807 dagar sedan jag lämnade dig. 807 dagar av ren och skär ångest.

Nobody puts baby in a corner.

Mamma kommer och hämtar dig.

* Lite osäker på om cykeln har en förlåtar-gen.
(Om den har det, är jag nog garanterat förlåten).

Pimp My Spårvagn



Det är härligt att äntligen bli uppskattad för att jag lägger ner hela min själ i mitt bloggande. För om jag ska vara ärlig så har jag stundtals arbetat under extremt tuffa förhållanden. Ni märker inte av det, på grund av min proffesionalism, men obekväma arbetstider, fyrkantiga ögon och otaliga elaka påhopp och kommentarer har tidvis fått mig att ifrågasätta mitt yrkesval som proffsbloggare.

Men när jag ser hur spårvagnen har pimpats enkom* för Ms. Regina Phalangie's skull, känner jag att livet är värt att leva ändå.

* Oklart hur jag kom fram till detta.

Det Börjar Verka Kärlek Bannemej!



Sann vänskap är en gemenskap som är svår att matcha,
Pimpan visade prov på extrem generositet och äkta
vänskap idag. (Se bild ovan).

(Därför känns det lite elakt att ta upp dagens citat, men
I gotta do what a true friend's gotta do):

Ms. Regina: "Igår såg jag en jätteintressant dokumentär
om Barack Obama".
Pimpan:
"Vad är det?"

Ja, ni förstår att jag bara var tvungen. Men det gör inget,
hon hänger inte på internet mer än 5 minuter om året.

Och då är det inte min blogg hon besöker.

Jag vet faktiskt inte vad hon gör de där 5 minutrarna.

Finn Ett Fel



Något luddigt satt överraskande nog fast på det lilla söta
ägget som jag tog upp ur kartongen.

Det var ju lite lustigt.
Eller olustigt.

Det beror på hur man ser det liksom.

MorgonRegina Filosoferar



Det är inget mindre än lampan på toalettväggen som
säger att golvvärmen är påslagen.

(Detta utspelade sig precis innan rosa-vattnet-kuppen
mot mig).

Dement?

Kkkkkkkära nån...
Varje år är det samma gamla visa.
Varje vår är det som om allt som tidigare varit, är helt bortblåst (bokstavligt talat) och vi fläker ut vårat bleka lekamen på de mest udda platserna i stan och på landet. Ingen kommer ihåg exakt hur härligt väder det var sommaren innan, och sommaren innan det och för all del, sommaren innan det heller.

Jag tycker att det är ett underbart fenomen! Det är som att varje början på en ny årstid är som att uppleva den första gången (och nu snackar jag inte om andra veckan på årstiden när alla kommer ihåg allt om hur jävligt det var förra gången, exempelvis på kustvintern där alla går och gnäller för blasket, eller sommaren när det är så hett).

Poängen idag är att det är sol, klarblå himmel, 23 grader celsius och vindstilla. Klockan 12 anländer Konstapeln till stationen, 13 ska vi luncha med Frisören (Pimpan) och 17 sluter HomeStylisten upp och det blir grill för hela slanten i kvällssolen bland äppelträd och bin.

Är inte livet bra härligt ändå?

Rapport Från Verkligheten

Föreställ er två styck avdankade personer ligga skavfötters i en soffa. Den ena av kvinnligt kön, den andra manligt.
Varpå den manliga börjar "trycka" lite lätt på den kvinnligas bröst. Med fötterna.

Asgarv utbryter. (Från den manliga sidan)

"Det är som att gå på maneter!"

Romantiken är död.

Fredags-Phalangie Filosoferar

Mulet och uppehåll. Göteborgs absolut säkraste väder. Får Ms. Phalangie att bli sådär hemma-inne-mysig-skrota-runt-i-pappas-gamla-brandmans-mysbyxor-och-kanske-slänga-i-en-tvätt-eller-två-och-eventuellt-dra-ett-svep-med-dammsugaren-humör.

Fundering nummer 1) undrar varför jag gillar mulet väder så mycket?
Fundering nummer 2) när la jag i tvätten egentligen, har det gått 39 minuter?
Fundering nummer 3) varför har jag iskalla tår?
Fundering nummer 4) undrar just var jag städade undan raggarsockarna...
Fundering nummer 5) hur länge kommer den här blogghysterin fortsätta, och vad kommer att ersätta den?

Var på Henrik Schyfferts "90-talet: ett försvarstal" igår på Storan. Det var (som man säger om man ska hänga med lite) sjukt bra. Mycket humor, lagom med självinsikt och lite allvar.

Och det leder mig in på fundering nummer 6 och framåt. Han fick mina små hjärnceller att arbeta frenetiskt, och de håller fortfarande på faktiskt. Bra man det där, go see!

Ms. Phalangie Upplyser Eder

"Varför slutar ni blogga fööööööör?!!!! Men hallååååå! Naaaaw"

Minisarna har svårt att förstå varför alla bloggare inte ser bloggandet som något livsnödvändigt. De små liven verkar leta febrilt efter en förklaring till denna, för dem, oerhört stora gåta. Jaa, varför slutar bloggare blogga? I detta kan man bara spekulera, men mina tankebanor går ungefär såhär: 

  1. Antagligen har de ett liv utanför bloggen. (Det är, förstår ni, ungefär som om ni skulle slita er från datorn och mobilen en dag och kanske, vad vet jag, träffa någon IRL* (* = In Real Life, för er som inte platsar i kategorin minisar) och inte uppdatera bloggen var 5:e minut)
  2. De tjänar pengar på annat än smygreklam och har alltså därför inga problem med att "förlora" en inkomstkälla
  3. De har inget behov av att fläka ut hela ryggmärgen till allmän beskådan, detta kallas grundtrygghet och bra självkänsla

Låt dem vara.

Ps. Skulle också sluta på momangen. Om det inte hade varit så förbannat skönt att få ner saker i skrift ibland.


Kunde Inte Sagt Det Bättre Själv

"Ett hus ska byggas runt spisen och inte runt the bloody television!" /Simon Davies

Och hör sen! Framåtsträvande skit-ollar...

Hmm?

Man skulle kunna tro att ju fler inlägg man skriver desto fler besökare. Men icke sa Nicke.
Nähä, min bloggtorka* har genererat en ökning av besökare med 177% om dagen.

Vad säger detta mig egentligen?

Rätt svar: Absolut ingenting. Jag skulle aldrig få för mig att ni älskar mig mer när jag håller käften, det ska jag tala om!

* Fasansfullt töntig beteckning på ett av dagens fenomen, som jag lovade migsjälv att aldrig använda mig av.

Statistik Ljuger Aldrig?

Statistik

På Blogg.se:s bloggtjänster (blogg.se och webblogg.se) har det under det senaste dygnet skapats:

1040 bloggar

51233 inlägg

64888 kommentarer

Jag upprepar: under det senaste dygnet.

1. Har ni inget liv eller?
2. Kissa och gå och lägg er.

Tyst nu. Jag försöker tänka.
Am very busy and important.


Nya Yoggi Kokos

Jag vet inte riktigt.

Alternativa känslor:

  1. Mmmmm, det smakar som Bounty fast flytande och mer krämig.
  2. Hmmmm? Det smakar som Hawaiian Tropic Tanning Oil fast trögare och klumpigare.

Eller är det bara jag som har tagit skada av min kära mors missbruk av Hawaiian vid alla somrar på altanen därhemma?


Att Få Barn

Jaa. Det är ju precis det som har hänt. Och två stycken till råga på allt. Jösses. Inte visste jag att det var så jobbigt. Trots att jag slapp både förlossning och amning.

Det är uppassning, vaktning, kelning, bannor, pussar, jakt, ajabaja och en hel del NEEJ, INTE GÖRA SÅ!

För att inte tala om morgnarna. Om vi inte går upp i tid (läs: innan klockan 07:00) så tycker skitungarna att det är fullt på sin plats att sätta sig utanför dörren och låta som om varenda ben i de små kropparna är trasiga. Och när vi väl går upp och öppnar dörren så hänger de i hasorna efter oss ända tills vi ska gå ut genom dörren - kärlekskranka. Herreguuuud, ni har ju varandra! Det var därför mamma köpte er bägge så att ni alltid skulle ha varandra!

Och så sitter de där, precis framför dörren och kollar upp på mig med sina stora bedjande ögon (se: Shreks Puss In Boots så förstår ni ungefär nivån av söthet jag får stå ut med) och bara väntar på att få följa med mig ut.

Neeeeeej. Infösning av liten katt har blivit min specialitet. Och mina taffliga försök att inte titta in i rutan bredvid dörren där de sitter och tittar ömkligt på mig när jag går därifrån...

Ja ni hör ju. Jag kommer aldrig kunna skaffa barn.

Väntar Med Spänning På Uppdatering:

kvinna 25, göteborg
kvinna 26, göteborg

Åldersnoja? Big no no.

Nej, i det här hushållet är det precis tvärtom. Snälla snälla gör mig vuxen nu! Låt mig bli smartare, snyggare och snällare.

Lättare sagt än gjort när man delar livet med åldersnojjornas gudfader själv. You heard me. Jag bor med mannen som inte ville bliva stur. Och det är inget vanligt fjanteri nu vi talar om alltså. Utan tvättäkta kriser som följer på varandra i maklig takt.

När någon* vill att hela världen ska fira henne med pompa och ståt (helst före, under och även efter själva födelsedagen) och gärna vrålar över hela kvarteret exakt hur många ljus som kommer vara på hennes tårta. Så vill någon annan** inte ens höra talas om tårta och ballonger ens på andras födelsedagar. Bara för att slippa påminnas om att tiden går.
Vi snackar stort ålderskomplex.

För en 25-årig man.

(Förklaring av asteriskerna känns överflödig här).


Leka Mamma, Pappa, Barn?

Följande scenario utspelar sig 8:20.
Lördag morgon.

"Älskling, jag kan ta ungarna. Sov du."

Är det någon* härinne som tar det här med kattungar lite väl allvarligt eller?

Man kanske skulle ta och tagga ner några hekto?
(Fast när de sitter där utanför dörren och puttar lite på den och ropar mamma, pappa, vi vill mysa!!! Vi har sovit hela natten och nu vill vi upp i sängen och pussas!!)**

Tagga ner var det ja.
You think?!

*
Jag nämner inga namn men det skulle kunna vara jag 
**Sanning med modifikation:
Det är en fritt tolkad kattöversättning av mig. Men de låter precis så, helt allvarligt!

Tiden Är Som En Snigel Med Fartbromsare

Ursäkta men finns det någon mänsklig gräns för hur otroligt uttråkad man kan vara?

Tacka vet jag när man var liten...

"Maaaaaaamma! Jag har inget å gööööraaaaaaa...."
"Men rita lite då?"
"Amäh, neeeee"
"Bygg en koja då?"
"Åhhhh. Nej!"
"Men spring över till Caroline då?"
"Hejdå!"

Varför finns det ingen som ger mig förslag för?

Jag orkar inte tänka.

About PluggVägran

Kanske skulle brodera lite. 
Varför inte en brödkorgsduk med texten: "Gratis är gott".

Eller... en väggbonad med Kristina Lugns citat:
"Jag har försökt verka trevlig.
Och lagom fotbollsintresserad".

I brunt och orange.

Vad som helst för att slippa läsa lagböckerna.

Noone Says It Like George Costanza

"The most unfair thing about life is the way it ends. I mean, life is tough. It takes up a lot of your time. What do you get at the end of it? A death. What's that, a bonus?!?

I think the life cycle is all backwards.

You should die first, get it out of the way.

Then you go live in an old age home. You get kicked out when you're too young, go collect all your super, then, when you start work, you get a gold watch on your first day.

You work forty years until you're young enough to enjoy your retirement.

You drink alcohol, you party, and you get ready for High School.

You go to primary school, you become a kid, you play, you have no responsibilities, you become a little baby, you go back into the womb, you spend your last 9 months floating with luxuries like central heating, spa, room service on tap, then you finish off as an orgasm!
Amen
."

Fluffiga Tanten - The Story Continues

Ni vet hur det blir när Hasse Aro berättar signalementet på en efterlyst person på torsdagskvällarna. Denne någon slänger sina kläder åt hellskotta, färgar håret och försöker att föra sig i ett helt annat rörelsemönster och i så olika och otippade områden som möjligt. (Man kan ju undra varför just jag verkar ha sådan expertis på området).

Vad jag försöker komma fram till är att, efter min proffsiga lilla efterlysning på fluffig tant, jag inte har sett röken av densamma. Hon finns inte på bussen, inte någon av de tiderna hon brukar åka.

Coincidence ? I don't think so.

Det är något skumt i görningen.


Del 1: http://angiejansson.blogg.se/2007/november/fluffiga-tanten-part-one.html

Tidigare inlägg
RSS 2.0