Regina Phalangie

Lite lagom aktivitet på den här bloggen tycker jag. Kanske skulle ta och damma av den här gamla trasan idag? Det finns ju så himla mycket att driva med, framförallt när det gäller mig själv. För att inte nämna en hel del massa nonsens som sägs i både närområde och media - kan bara inte låta bli att kommentera all denna skit och humor.

Men inte just nu.

Har viktigare* saker för mig.

Ciao!


* Tömma tvättmaskinen

Nu har det hänt igen. Ytterligare en av mina käraste ägodelar har i morse försvunnit spårlöst. Fenomenet har pågått ett bra tag men då jag inte vill sprida oro omkring mig, har jag valt att tiga om det. Tills nu.

Ett stort antal små rosa öronproppar gjorda av vax är spårlöst försvunna. Ytterst få av dessa har återfunnits, svårt sargade och i chocktillstånd.

Jag har en huvudmisstänkt.

Återkommer med vidare rapporter.

Startar det lovande året 2009 med en finne på vaden.

Jag upprepar: på vaden.

Börjar fundera på om de där omega 3 pillren från mamma verkligen innehåller fiskoljor, och inte olagliga dopingpreparat.

(Paus för att kolla av innehåll i de förväntade dopingpreparaten i mitt skafferi. Följt av ett snabbt, beslutsamt shwung av burken ner i sopen.)

Känns som att vad som helst kan hända nu.

Kallas det fortfarande för skolk när personen i fråga sitter hemma och
nöter geografisk informationsteknik för glatta livet, istället för att tufftufftåga
till skolan för några ynka timmars föreläsning?

Skulle inte tro det va.

* OBS. Detta skulle alltså föreställa något slags bildbevis på att Ms. Phalangie
faktiskt sitter och läser visualisering av punktbaserad information och inget
annat onyttigt som, låt oss säga Facebook för att nämna något.

** OBS OBS. Jag läser alltså bara skolmateriel när jag blippar på skärmen.

*** OBS OBS OBS. Bara för att vara övertydlig har alltså inte Facebook något med
detta att göra. I och med att jag inte surfar där på pluggtid.

Här råder julens frid i stugan. Granen är klädd i kulörta
kulor och ljusslingor. Auld lang syne spelas i högtalarna,
pepparkaksdoften hänger i luften.

Tror ni jag skämtar?!!

Aldrig i livet. Om julen skämtar man icke.

till det vackra bröllopet som äger rum i Göteborg i helgen!

Må de leva lyckliga och snuskigt rika i alla sina...
månader veckor!

Love is in the air:

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3820386.ab

Man säger att det var bättre förr. Och det stämmer säkert
för vissa.

Men begrunda detta:

Ms Phalangie tycker fortfarande att det är barnsligt roligt
med registreringsskyltar. Är inte det vardagshumor i sin
bästa tappning?

Vilken unge skulle inte tycka det var coolt att ha en bil som
heter OLW?

Ps. Ja, det är jag som har fotat under bilfärd. Nej inga
barn eller djur kom till skada. Nej inga vuxna heller. Och
förresten körde jag i 12 km/h. Jävla tjat. Ds.

Igår var jag sådär superduperromantisk och underbar
som bara jag kan vara. Och när jag omöjligtvis skulle
kunna bli mer underbar flickvän än vad jag redan varit -
så steppade jag upp en notch. Oh yep I did! Jag tog
romantiken till en helt ny nivå och köpte denna romantiska
Lady & Lufsen-klubba och gav den till min tilltänkte.

Reaktion: "Mäh, det ser ju ut som nåt helt annat ju!"

Min gissning är att han blev så chockad och uppöverörona
kär i mig att han inte riktigt kunde uttrycka det.

Han strosar nog omkring på gatorna i Barcelona right
this minute och funderar ut nåt riktigt magnifikt att kunna
återgälda mig med.

Det är jag säker på.

Mannen, Myten, Legenden... Mr Regina Phalangie.

Som olovligen satt Boxern på inspelning. Av hela serien Gossip Girl.

Är det nu jag ska springa för livet?

Hon hakar på trenden och poserar här med sin fashionabla
pluggutstyrsel: pälskragen*, inköpt på secondhand i Lerum
för bara 100:-

* OBS, inga djur kom till skada under fotograferingen OBS OBS

Förstår ni hur jobbigt det är att tentaplugga när det ser
ut såhär utanför fönstret?!

Jag försöker simulera lite skitväder* som passar mitt
humör men det funkar inte.

Vafaan är detta.
Regnar det inte alltid på västkusten?

* = (svart moln tornar upp sig och två ill-gula blixtar kastar
sig ner på trädet) Ser ni väl.

Då var det inte mycket som var okej.
För det första så var det inte en okej tid att överhuvudtaget
öppna sina ögon.
Men sedan så hände en otroligt konstig sak.
Vattnet i kranen var bannemej rosa (konstaterade jag efter
att ha tittat på det i ungefär 2,5 min).

Det får mig osökt att fundera över vissa saker:
1. Är det någon som försöker förgifta mig?
2. Är det någon som försöker förgifta mig??!!!
3. Är det någon som försöker förgifta mig????!!!!!!

Vad annars skulle det kunna vara liksom?

Jag är på föreläsning.
I mitt vardagsrum.
Kan det bli mer hightech - I don't think so!

Detta resulterar i att jag sitter och stirrar mig
blind på föreläsaren Jan's röstvågor i Windows
mediaplayer. Och bloggar. En oslagbar kombination
om ni frågar mig.

Obs. Låten och artisten har inget med den här texten
att göra. obs obs

Jag är inte allsmäktig. Jag är faktiskt inte ens helt fullärd
än, även om det verkar så allt som oftast.

Hur som haver. När spegeln i 120kg's klassen ska upp,
då är det Ms. Phalangie som får ta reda på hur pluggen
funkar.

Själv är bäste dräng.

Pimpan och Ms. Phalangie sitter och göttar sig på förstnämndas ena (!) balkong och går igenom dennas sena utekväll/morgon dagen innan, varpå Pimpan lugnt konstaterar:

"Jag luktar faktiskt inte gott".

Bevisen talar sitt tydliga språk. Någon eller några har roat sig med att använda min dator
medan jag gjorde viktiga ärenden.

Vilka hus är inte arkitektritade?

Det är ju inte så att Nisse kommer på:
"Hmm... jag vill ha ett hus. Nu åker jag och köper ett gäng brädor så får vi se hur det kommer att se ut".

Minsta lilla garage är arkitektritat. De anskrämliga miljonprogramsförortshusen är arkitektritade. Glasskiosken på torget har någon stackars liten människa fått skissa ideèr till.

Som om det inte var nog så kan var och varannan mäklare inte heller sina fakta, man ser både här och där "arkitektritade villor" till försäljning.

Det är vardagshumor.

Eftersom jag är en sådan där människa som ska vara lite bättre och lite förmer än alla andra barnen på gatan, så försökte jag mig på att köpa en lite udda pocketbok att ha med mig på semestern.

Planen gick precis som den skulle, jag kom ut från Pocket Shop med både "ful-kulturella" böcker som är skrivna av diverse kvinnliga lättlästa författare samt en blå tapeliknande liten bok. Den blå tapetliknande boken är för övrigt skriven på 30-talet och ansågs ha en konventionell sexualmoral och kritiserades häftigt då den kom ut. Det och så den fina recensionen av Länstidningen 1931;

"En bättre kännare av kvinnors känsloliv är inte lätt att finna!"

fick mig på fall. O.M.G vilken smaskig liten semester jag hade fixat mig!
Trodde jag.
Sida upp och sida ner är det miljöbeskrivning* och "heta" längtansfulla kärleksbeskrivningar**

* = "Korna tuggade sin föda. Det var nästan sövande, det där ljudet från alla dessa starka tänder som malde och malde stråna emellan sig. Stora behornade huvuden tittade fram bakom krubborna. Mörka huvuden, spräckliga huvuden, somliga med en vit stjärna i pannan. Bruna milda ögon glänste mot Angela i skymningen, som också den var brun, lätt gyllene av ljuset från de små fönstren".

** = "Detta var blomningens stund. När Petra och Tage den aftonen togo avsked av varandra, räckte Tage impulsivt fram båda sina händer. Betty hade gått. Petra mötte svagt Tages fasta tryckning. Det var som om de högtidligt lovat varandra något, som om deras så hastigt förenade händer voro en brygga, som icke skulle kunna brista".

Vilket närmande alltså, Tage. Sicken kvinnotjusare. Det är nästan så det svartnar i ögonen på mig av längtan och upphetsning. Vad lovade Tage och Petra varandra? Räckte Tage verkligen fram bägge sina händer? Hur kan han vara så framfusig? Och fattade Petra vad det var, de lovade varandra?

All denna spänning och alla dessa frågor som bara dök upp i huvudet på min semester fick mig att läsa ut boken. Och jaa, ni gissade rätt. Ingenting hände i slutet heller.

Ingenting.