Regina Phalangie

För några veckor sedan skulle jag ta "snabbtåget", som det så fyndigt kallas, för att hälsa på en vän i en stad inte så långt härifrån. Eftersom jag är en van pendlare så vet jag att man måste räkna med förseningar, inte bli irriterad över inställda tåg eller kölhala tjötiga medpassagerare - speciellt en fredageftermiddag som den ovan nämnda.

Sagt och gjort. Jag hade överseende med både försening och medpassagerare. För försenat var det redan från början och medpassagare fanns det gott om.

Med min vanliga tur så hamnar jag mitt i en snöstorm (ni kommer väl ihåg!). Tåget går halvvägs. Efter en station, när tåget har rullat i 5 minuter, stannar det.

Tågchaffisen: "Vi beklagar stillaståendet och måste tyvärr meddela att Banverket (Bajsverket om ni frågar mig!) har förbjudit alla tåg att åka - framåt och bakåt".

En timma senare står vi fortfarande på samma fula fläck som innan...

Inuti Ms. Phalangies hjärna pågår febril aktivitet:
"Är det typ nu man ska djupt in i sigsjälv och finna lugnet"?
"Äldre damer får tillfälle att berätta sina anekdoter om tidigare förseningar - från en hel livstid".
"2 ynglingar (approximativt 18 år) ringer skytteltrafik från sina 3 (!) mobiler och kräver medlidande från diverse kontakter i kontaktlistan. De diskuterar hur kolossalt orättvist livet är, den här tiden får dom ju liksom aldrig igen. Typ".
"Den kristna tjejen mittemot sitter bara och ler rätt ut i luften (och nej hon har inte ens ögonkontakt med någon av oss) - helt tyst. Otroligt provocerande".
"Någon bakom mig pratar upphetsat i mobilen om hur utsvulten hon är. Ja hon kommer nog att dö en plågsam död här på tåget".
"Försöker koncentrera mig på att förstå paret som pratar brevid mig, spanska eller italienska, men eftersom mina språkkunskaper sträcker sig så långt som till tyska (förbi svenska och engelska då förstås) så kan nog vem som helst räkna ut att det är lönlöst. Men det håller mig sysselsatt. Och levande. Som Robinson Crusoe räknade sina dagar ungefär".

Det tål att upprepas: jag hatar tåg.
Ps. Efter 3 timmar så ser inte ens den kristna tjejen förnöjd ut längre. Hon ser arg ut. Och pratar argt i sin mobiltelefon. Jag gissar att hon insåg att Jesus inte heller kan ta en ur små knipor som denna. Ds.

Och jag som lovade att springa naken nerför Avenyn om jag klarade statistiken.

Ojdå... Här ska det springas som aldrig förr. Se upp!!