Förresten...
Det är ju jätteroligt.
Om man tycker sånt är roligt.
Doctor Phalangie To The Rescue
Japp, så har man utfört kirurgi på sigsjälv. Igen. Det är ungefär så äckligt och heroiskt som det låter. Vi snackar varbildning, bedövad hud och kliniskt rena instrument. Eftersom jag är ett hederligt gammalt H.A.J.K*-fan så följer receptet för ett lyckat kirurgingrepp på sigsjälv nedan: (jaa, annan frivillig går lika bra att operera på, om du har tillgång till någon sådan):
RECEPT FÖR HEMMAKIRURGI:
- Tändstickor alternativt tändare
- Pincett
- 96procentig sprit från Rumänien alternativt Ryssland
- Bomull
- Nål
Ordning och tillvägagångssätt är väldigt personligt så det behåller jag gärna för migsjälv. Men låt mig säga som såhär: fingret har slutat bulta av infektion och är halvöppet, varet är borta så gott som och spriten gör för närvarande sitt.
En härlig fredag är vad det är!
* = Helfestligt Allmänbildande Jätteintressant Kunskapsorienterat med allas vår 80tals-stjärna Bengt Alsterlind från Värmland. (För er som glömt/förträngt era barndoms svåra år). (Och Bengt).
Inget Ont Om Mäklare Men...
Det är ju inte så att Nisse kommer på:
"Hmm... jag vill ha ett hus. Nu åker jag och köper ett gäng brädor så får vi se hur det kommer att se ut".
Minsta lilla garage är arkitektritat. De anskrämliga miljonprogramsförortshusen är arkitektritade. Glasskiosken på torget har någon stackars liten människa fått skissa ideèr till.
Som om det inte var nog så kan var och varannan mäklare inte heller sina fakta, man ser både här och där "arkitektritade villor" till försäljning.
Det är vardagshumor.
Kulturell Semester
Planen gick precis som den skulle, jag kom ut från Pocket Shop med både "ful-kulturella" böcker som är skrivna av diverse kvinnliga lättlästa författare samt en blå tapeliknande liten bok. Den blå tapetliknande boken är för övrigt skriven på 30-talet och ansågs ha en konventionell sexualmoral och kritiserades häftigt då den kom ut. Det och så den fina recensionen av Länstidningen 1931;
"En bättre kännare av kvinnors känsloliv är inte lätt att finna!"
fick mig på fall. O.M.G vilken smaskig liten semester jag hade fixat mig!
Trodde jag.
Sida upp och sida ner är det miljöbeskrivning* och "heta" längtansfulla kärleksbeskrivningar**
* = "Korna tuggade sin föda. Det var nästan sövande, det där ljudet från alla dessa starka tänder som malde och malde stråna emellan sig. Stora behornade huvuden tittade fram bakom krubborna. Mörka huvuden, spräckliga huvuden, somliga med en vit stjärna i pannan. Bruna milda ögon glänste mot Angela i skymningen, som också den var brun, lätt gyllene av ljuset från de små fönstren".
** = "Detta var blomningens stund. När Petra och Tage den aftonen togo avsked av varandra, räckte Tage impulsivt fram båda sina händer. Betty hade gått. Petra mötte svagt Tages fasta tryckning. Det var som om de högtidligt lovat varandra något, som om deras så hastigt förenade händer voro en brygga, som icke skulle kunna brista".
Vilket närmande alltså, Tage. Sicken kvinnotjusare. Det är nästan så det svartnar i ögonen på mig av längtan och upphetsning. Vad lovade Tage och Petra varandra? Räckte Tage verkligen fram bägge sina händer? Hur kan han vara så framfusig? Och fattade Petra vad det var, de lovade varandra?
All denna spänning och alla dessa frågor som bara dök upp i huvudet på min semester fick mig att läsa ut boken. Och jaa, ni gissade rätt. Ingenting hände i slutet heller.
Ingenting.
Hört I Sjöboden
Han: "Vad hette hans son nu igen?"
Hon: "Eh...sån koll har jag inte..."
Han: "Jag vet jag vet! Enrique!"
Ms Regina Attackerar!
En rolig sak hände i morse när jag skulle gå ut och tantpromenera med mina nyinköpta stavar (ja, det är precis så töntigt och fult som det låter så vänligen spara kommentarerna till något viktigare, tack!).
Bakom ett krön hinner jag nästan ikapp en 55+dam som promenerar aningen saktare än jag och mina vapen. Hon vänder sig om (troligtvis för att mitt aggressiva hundrabiesflås hörs väldigt väl över bergknallarna, och hon är rädd för att mista livet helt enkelt). Här kommer det roliga: hon får syn på mig - och börjar jogga iväg! Detta gör det ju stört omöjligt för mig att köra om på innern och jag får alltså nöja mig med att se henne försvinna iväg så sakteliga bakom ett nytt krön. Jaja, hon värmde väl upp och sedan skulle hon springa ett varv.
Jag tänkte inte mer på det, stavade på och sjöng lite för migsjälv där bland klipporna.
Döm om min förvåning när exakt samma sak upprepar sig 1 minut senare. Hon dyker upp bakom ett krön, promenerandes (jojjomänsan lilla damen, jag såg dig nog), får syn på mig och börjar småspringa igen. När detta upprepats inte mindre än 3 ggr till, har jag avfärdat tanken på att
- hon är rädd för mig
- hon kör intervallträning
Nej, detta gott folk är en typisk liten ettrig tävlingsmänniska i sina bästa år, som helt enkelt inte tål att bli omkörd på sin morgonrunda.
Och jag som trodde jag var ensam.
