Regina Phalangie

Vaknade utvilad för en timma sen och kollade på klockan. Yes jag hade lyckats sova ända till 9:15! (Ni som känner mig vet att jag är extremt obenägen att sova på morgnarna, hur trött jag än är).

Strosar ut i köket, allmänt nöjd, plockar fram frukost och förbereder mig mentalt för ännu en dag i studiernas tecken. Tar fram datorn som frukostsällskap (sambon är ju av det slaget som sover hårt och vaknar svårt). Bläddrar runt lite. Läser bloggar. Kollar Aftonbladet. Tar en tugga på mackan. Kollar mailen. 4 nya epost. Samtliga från Facebook. Shocker.

Väl på Facebooks sida möts jag av en kompis från Aussieland som klagar på förlorandet av en timma.
Vafalls?
Dubbelkollar på The World Clock, och ja. Det stämmer. Klockan är inte mer än 8:15.
Det är alltid såhär, att jag aldrig lär mig.

Jag visste väl att någonting var tvunget att förstöra detta.

Jag känner mig nerlusad och kränkt. Att bli bestulen på en hel sovtimma. Att jag sov till 9:15 - det är som om det aldrig hade hänt.
Alldeles förskräckligt anskrämligt.

Dessutom har jag sår i näsan. Vet ni hur ont det gör?!