Regina Phalangie

Jag har en helt galet omotiverad förmåga att vakna på morgonen. Det kan räcka med att grannen (3 kvarter bort) vänder sig i sängen - och jag är som en hyperaktiv ekorre på uppåtjack. Eller att jag drömmer något obehagligt (och ibland räcker det med bara något ointressant).
Detta har lett till en oändligt lång rad av så kallade förebyggande åtgärder. För att få sova som alla andra barnen på gatan.

Det börjar redan på bussen till högskolan. Tar jag 06:33 eller 07:58 - då är det fullt ok att sova på bussen. Men råkar jag slumra det minsta på 09:08-bussen. Då är det kört. Hela den kommande natten är förstörd.
Samma gäller på bussarna hem efter skolan. Då är det svårt att hålla sig vaken. Men inte en enda av dom är godkända, enligt statistiken, att nussa på.
Definitivt: big no-no.

Nu tänker ni: hur har hon lärt sig att leva med detta?
Jaa, det är bara så att man måste helt enkelt. Men så är jag ju en väldigt stark person. Som klarar av svåra motgångar i livet. Ha! Jag skrattar motgångarna rätt i ansiktet!

Man skulle kunna tro att eländigheterna slutar här. Men nejnej. Någon eller några har roat sig med att välsigna mig med en sambo som är precis raka motsatsen till att vakna lätt. Du läste rätt. Han vaknar svårt.
Och har gjort det till en vana att missbruka snooze-knappen till förbannelse. Ställer den gärna en sisådär 90 minuter innan han måste gå upp. Tycker att det är lite trevligt att somna om var 5:e minut.

Det tycker inte jag.

Efter mycket våld, psykisk terror och påtryckningar under flera års tid har jag nu reducerat detta missbruk till 1/3.
På grund av stressen att veta att snart kommer snoozen gå igång har jag nu utvecklat ett sjätte sinne. Exakt 30 minuter innan hans klocka ringer första gången, vaknar jag. Och intar försvarsposition: långt ut på min kant och en stor kudde över huvudet. Där ligger jag svettandes och försöker få tillräckligt med syre för att överleva morgonen, tills jag hör nyckeln vrida om låset i ytterdörren.
Då kan jag, om jag har tur, somna om. Det händer någon gång om året.


Så nästa gång ni tycker synd om er själva, tänk på mig.