Regina Phalangie

Eftersom jag är en sådan där människa som ska vara lite bättre och lite förmer än alla andra barnen på gatan, så försökte jag mig på att köpa en lite udda pocketbok att ha med mig på semestern.

Planen gick precis som den skulle, jag kom ut från Pocket Shop med både "ful-kulturella" böcker som är skrivna av diverse kvinnliga lättlästa författare samt en blå tapeliknande liten bok. Den blå tapetliknande boken är för övrigt skriven på 30-talet och ansågs ha en konventionell sexualmoral och kritiserades häftigt då den kom ut. Det och så den fina recensionen av Länstidningen 1931;

"En bättre kännare av kvinnors känsloliv är inte lätt att finna!"

fick mig på fall. O.M.G vilken smaskig liten semester jag hade fixat mig!
Trodde jag.
Sida upp och sida ner är det miljöbeskrivning* och "heta" längtansfulla kärleksbeskrivningar**

* = "Korna tuggade sin föda. Det var nästan sövande, det där ljudet från alla dessa starka tänder som malde och malde stråna emellan sig. Stora behornade huvuden tittade fram bakom krubborna. Mörka huvuden, spräckliga huvuden, somliga med en vit stjärna i pannan. Bruna milda ögon glänste mot Angela i skymningen, som också den var brun, lätt gyllene av ljuset från de små fönstren".

** = "Detta var blomningens stund. När Petra och Tage den aftonen togo avsked av varandra, räckte Tage impulsivt fram båda sina händer. Betty hade gått. Petra mötte svagt Tages fasta tryckning. Det var som om de högtidligt lovat varandra något, som om deras så hastigt förenade händer voro en brygga, som icke skulle kunna brista".

Vilket närmande alltså, Tage. Sicken kvinnotjusare. Det är nästan så det svartnar i ögonen på mig av längtan och upphetsning. Vad lovade Tage och Petra varandra? Räckte Tage verkligen fram bägge sina händer? Hur kan han vara så framfusig? Och fattade Petra vad det var, de lovade varandra?

All denna spänning och alla dessa frågor som bara dök upp i huvudet på min semester fick mig att läsa ut boken. Och jaa, ni gissade rätt. Ingenting hände i slutet heller.

Ingenting.