Regina Phalangie

Jaa. Det är ju precis det som har hänt. Och två stycken till råga på allt. Jösses. Inte visste jag att det var så jobbigt. Trots att jag slapp både förlossning och amning.

Det är uppassning, vaktning, kelning, bannor, pussar, jakt, ajabaja och en hel del NEEJ, INTE GÖRA SÅ!

För att inte tala om morgnarna. Om vi inte går upp i tid (läs: innan klockan 07:00) så tycker skitungarna att det är fullt på sin plats att sätta sig utanför dörren och låta som om varenda ben i de små kropparna är trasiga. Och när vi väl går upp och öppnar dörren så hänger de i hasorna efter oss ända tills vi ska gå ut genom dörren - kärlekskranka. Herreguuuud, ni har ju varandra! Det var därför mamma köpte er bägge så att ni alltid skulle ha varandra!

Och så sitter de där, precis framför dörren och kollar upp på mig med sina stora bedjande ögon (se: Shreks Puss In Boots så förstår ni ungefär nivån av söthet jag får stå ut med) och bara väntar på att få följa med mig ut.

Neeeeeej. Infösning av liten katt har blivit min specialitet. Och mina taffliga försök att inte titta in i rutan bredvid dörren där de sitter och tittar ömkligt på mig när jag går därifrån...

Ja ni hör ju. Jag kommer aldrig kunna skaffa barn.