Som Ett Slag I Ansiktet
Din vuxenpoäng
| Namn: | Ms. Regina |
| Datum: | 2007-11-02 |
| Ålder: | 25 |
| Vuxenpoäng: | 16.1 |
| Uppskattad ålder : | 29 |
Jaha.
Och vad är det tänkt att man ska göra med den här informationen då?
Ta en kaka till, sucka lite över dagens ungdomar och fortsätta lyssna på P1?
Have a great day ya'll! (Mäh, hör ni inte vad ungdomlig och fräck jag låter?! Slang och allt...)
Love Is In The Air
A vet inte om det här än.
Jag ska kläcka det snart.
Bon voyage. Lovers.
Hur Vet Man Om Man Är En Looser?
Det är ju inte ofta som någon vågar påpeka det direkt. (Även om det skulle behövas).
Idag känner jag mig i särklass lösast här i stan. (Bra översättning förresten. Jag ska söka jobb som översättare på tv när jag blir stor. Kan vara bra med lite ungt friskt kött. För dom. Inte för mig. Nu tappade jag tråden. Helt.)
En riktig looser (Som jag. Idag. Endast alltså. Annars är jag bara fabulous. Fabulous Ms. Phalangie. Det har jag papper på. Eller har jag drömt det? Tråden, Regina, tråden...) är man om man:
- sitter på biblioteket och ugglar, snikandes på internätet för att man har varit utan i 2 dagar (hemska tanke!), och vägrandes åka hem för
- hemma är det konstiga (inbillade?) energier som gör att man inte kan slappna av. Än mindre sova
- smyger undan sina chokladpapper för att undvika bibliotikariens arga blickar
- man får inte kladda i de fina böckerna
Nej, nu ska jag ta mitt fabulous ass on the bus och ta tag i kragen på lösheten, hitta tråden (trådarna? var det flera? jag behöver minsann ett par tre stycken iallafall) och spotta choklad på bibliotikarien på vägen ut.
Sedan ska jag springa för livet.
Snälla! Bryt Inte Kedjan... Rrrrrrrright!
Skicka inga kedjebrev till mig!
Även om det är grodor som humpar mig, rådjur som pussar mig, burma som behöver mig, kvinnobröst som vill ha mina pengar, mina vänner som vill ha omtanke... Nejnejnej.
Och jag kommer inte:
- träffa min drömkarl inom den närmsta veckan
- få 10 års olycka
- få 5 års fantastiskt sexliv
- få 250 små chokladgodisar inom den närmsta månaden (hem i brevlådan)
- få 100 vykort från hela världen, bara de första dagarna
- eller "know that I'm one sexy bitch"
- han ligger ju för fan redan därinne och snarkar i sängen
- jag skulle kasta in handduken om det hände i mer än 1 år - alltså omöjligt med 10 års olycka för mich
- uh, gud vad långtråkigt. jag vill faktiskt inte ligga i sängen mer än max några timmar hur fantastiskt det än är. Vad ska man göra under 5 år? Ha nödproviant med sig eller? Dessutom hatar jag frystorkad mat från försvaret
- har aldrig fått en enda chokladbit med posten. Brevbäraren är väl ingen idiot heller (+ att hon/han alltid är hungrig)
- eh. Det säger ju sig självt: Vem skickar vykort? Det räcker med den spam man får, tack
- oh, I know!
Jag har det jobbigt nog som det är.
(And, oh-yes, I will brake the chain.)
Mr X & Ms Y
För hon skulle minsann aldrig kunna underlätta och bara tala om vad problemet var. Nejnej. Det är ju alldeles för lätt. Och livet ska inte vara lätt.
Hur löser man detta? Han gillar inte, och har för den delen aldrig tyckt om gissningsleken.
Inte ens i lekis.
Det lustiga i kråksången är att hon är extremt medveten om problemet hon har. Till och med försöker bättra sig. I princip hela tiden.
Nu får man väga för och emot, pros and cons, förstår ni.
Å ena sidan: stackars sate att vara ihop med en sån strulig brud.
Å andra sidan: om allt skulle vara tipptopp hela tiden, smooth sailing, vore risken att det blir för perfekt och båda parterna tröttnar. Vem vill ha ett perfekt förhållande?!
Jag försöker lista ut hur de ska kunna mötas på mitten.
För min kompis pojkväns skull alltså.
Inget annat.
Samtidigt - En Helt Vanlig Morgon
Jag har en helt galet omotiverad förmåga att vakna på morgonen. Det kan räcka med att grannen (3 kvarter bort) vänder sig i sängen - och jag är som en hyperaktiv ekorre på uppåtjack. Eller att jag drömmer något obehagligt (och ibland räcker det med bara något ointressant).
Detta har lett till en oändligt lång rad av så kallade förebyggande åtgärder. För att få sova som alla andra barnen på gatan.
Det börjar redan på bussen till högskolan. Tar jag 06:33 eller 07:58 - då är det fullt ok att sova på bussen. Men råkar jag slumra det minsta på 09:08-bussen. Då är det kört. Hela den kommande natten är förstörd.
Samma gäller på bussarna hem efter skolan. Då är det svårt att hålla sig vaken. Men inte en enda av dom är godkända, enligt statistiken, att nussa på.
Definitivt: big no-no.
Nu tänker ni: hur har hon lärt sig att leva med detta?
Jaa, det är bara så att man måste helt enkelt. Men så är jag ju en väldigt stark person. Som klarar av svåra motgångar i livet. Ha! Jag skrattar motgångarna rätt i ansiktet!
Man skulle kunna tro att eländigheterna slutar här. Men nejnej. Någon eller några har roat sig med att välsigna mig med en sambo som är precis raka motsatsen till att vakna lätt. Du läste rätt. Han vaknar svårt.
Och har gjort det till en vana att missbruka snooze-knappen till förbannelse. Ställer den gärna en sisådär 90 minuter innan han måste gå upp. Tycker att det är lite trevligt att somna om var 5:e minut.
Det tycker inte jag.
Efter mycket våld, psykisk terror och påtryckningar under flera års tid har jag nu reducerat detta missbruk till 1/3.
På grund av stressen att veta att snart kommer snoozen gå igång har jag nu utvecklat ett sjätte sinne. Exakt 30 minuter innan hans klocka ringer första gången, vaknar jag. Och intar försvarsposition: långt ut på min kant och en stor kudde över huvudet. Där ligger jag svettandes och försöker få tillräckligt med syre för att överleva morgonen, tills jag hör nyckeln vrida om låset i ytterdörren.
Då kan jag, om jag har tur, somna om. Det händer någon gång om året.
Så nästa gång ni tycker synd om er själva, tänk på mig.
Female Vs. Male - Samma Ras
Carrie: "Maybe men and women aren't from different planets as pop culture would have us believe. Maybe we live a lot closer to each other. Perhaps, dare I even say it, in the same zip code."
Man kan inte
- vilja uppfostra sina barn neutralt och utan fördomar - och köpa en passiv leksaksspis till dottern och ett offensivt jaktplan till sonen.
- gnälla över att män tjänar mer pengar än kvinnor och samtidigt nöja sig med att arbeta inom barnomsorg.
- tjata på att killar aldrig plockar upp sina kalsonger och strumpor efter sig - och fortsätta plocka upp skiten själv.
- dra alla över en kam: min partner gör så, och det hörde jag att hennes partner också gjorde - det måste vara något unisont för alla män.
- och samma åt andra hållet: jag gör så, och det gör min kompis också - det måste vara något unisont för alla kvinnor.
Sanningen är, mina vänner, mycket enklare än så!
Den som hinner och orkar, plockar upp. Den som kommer hem först, lagar mat.
Men aldrig aldrig mer ska "Kvinnor är från Venus, Män är från Mars"-ideologin påverka oss i vår osynliga självdestruktiva invanda bakåtsträvande kamp. Sorry föräldrar från generation 50-tal och tidigare, vi vill inte leva som små nicke-dockor och säga ja, tack amen. Vi tror inte på att alla kvinnor ska vara på ett visst sätt, och alla män likadana varandra, men på ett helt skilt sätt från kvinnor.
Vi vill att vår generations kvinnor inte ska skämmas för att de inte vill vara hemma i 1,5 år efter barnafödande. Men att de kan om de vill.
Vi vill att männen i vår generation ska kunna vara hemma lika mycket som kvinnorna efter barnafödande, utan att få sparken eller elaka blickar. Om de vill.
Vi vill inte att männen ska få hurra-rop och applåder så fort de lagar mat eller städar. Som om det vore en bedrift mycket större än om en kvinna gjorde detsamma.
Charlotte: "Miranda has a son!"
Samantha: "Just what the world needs. Another man!"
Könet Sitter I Håret - Det Visste Väl Alla?
Det är inte ofta man blir upprörd nuförtiden. Vi blir matade med nakenchocker hit och sexkupper dit. Det är knappt man höjer på ögonbrynen för något längre. Sådant som skulle få gammelfarmor att tappa trosorna går oss helt omärkbart förbi.
Därför blir jag nästan rusig av att upptäcka mina extremt laddade känslor inför en artikel som en av våra största kvällstidningar splattar upp inför mina drillade ögon:
"Stjärngossarna som mamma vägrade klippa -
Kändismammorna vägrar att klippa av guldlockarna och de här stjärngossarna ser mer ut som söta flickor. Coolt eller rent av hemskt?"
Förlåt min okunnighet men exakt vad är det som är rentav hemskt?
Den personen som skrev den artikeln skulle jag vilja ha ett snack med.
Snaggad och utklädd till man.
Hujedamej. Ta mig långt härifrån.
TunnelbansNisse Vs. SpårvagnsKålle
Eller idioter.
Det har väl ingen tid med? Att stå och vänta tills snälltåget har eskorterat en ända upp?
Trots skammen att erkänna det har jag varit där en gång.
Jag var en av dem. Som suckade, stönade och med en menande blick sa "Ursäkta, får jag komma förbi?" för att verkligen markera att det inte var ok att stå still i rulltrappan. Och definitivt inte på fel sida.
Det var inte förrän jag flyttade till betydligt västligare sidor av landet jag upptäckte det onormala i att ha nazistisk ordning i förflyttnings-sammanhang.
Självklart förstog jag inte det först. I början var det jag som orerade om vikten av ordning i trappen för mina nyvunna västlänningar, som stog där med ifrågasättande argument och oförstående blickar.
Men förstår ni inte?!! Man måste hålla ordning, ha regler, så att folk som har bråttom kommer förbi och fram! Raus, bitte!
Men oj vad fel jag hade. Det är ju bara i staden med alla tunnelbanor som folk har allt, utom just tid. Vi spårvagnsfolk har kanske inte allt, men vi har tiden till att stå still i de 10 sekunder det tar att komma upp i en rulltrappa.
Women aka. Murder Investigations
George: "What a world it would be if you could just ask a woman what she's thinking."
Jerry: "You know, instead I'm like a detective. I gotta pick up clues. The whole thing's a murder investigation."
Jag har hela mitt liv bekämpat den fördomen om att mitt släkte skulle vara svåra att förstå sig på. Inte mycket lättare har det varit när hela samhället, utom just jag - som är så upplyst (enligt egen utsago), verkar ha accepterat detta som om det vore ett faktum.
Med hull och hår.
Man hävdar att kvinnor aldrig säger vad de egentligen menar.
Vafalls?
Att det alltid finns en underliggande mening, som de iskallt räknar med att andra ska förstå. Som om det vore något hemligt kod-språk som ingår i ämnena man har i grundskolan.
Jag kan för mitt liv inte fatta det. Vad är det som är otydligt i skillnaden mellan: "Nej, det är inget" vs. "Nej, det är inget."
Det är inte hjärnkirurgi vi håller på med. Det står ju helt klart och tydligt. Det behövs inte en ordbok för att lösa detta.
Nu hinner jag inte skriva mer. Jag ska städa skinande rent i lägenheten så att A. får dåligt samvete. Ser han inte att jag har städat ska jag tjura i flera timmar.
Se! Och jag skulle vara svår att förstå sig på? Jo, man tackar!
Sex Me Up
"Hur orkar jag längre?"
"Gammal och kåt? - Javisst!"
"Mäns 10 vanligaste sexfrågor"
"Karina: Jag är pedofil"
"Ett helrör i arslet"
Bara en helt vanlig upplaga av känd svensk tidning.
Vänta lite nu, vill vi verkligen läsa den här skiten?
Hemligt Nummer
Jag vägrar därför rent systematiskt att svara. I don´t do secret numbers.
Det är ju liksom att gambla på en helt ny nivå att svara när någon ringer från skyddat nummer. Som rysk roulette. Det kan ju vara p r e c i s vem som helst i andra änden.
Ja typ någon från Säpo. Eller CSN. (du har tjänat för mycket pengar detta halvåret, vi måste tyvärr be dig betala tillbaka 9.000 kronor denna månaden). Eller någon rolig jävel som tjuvringer och försöker lura mig att säga dumma saker som sedan spelas in och spelas upp på illa valda tillfällen. Typ taxi-luringen. Eller någon person som jag har sagt upp kontakten med men som inte vet att jag har sagt upp kontakten med denne. Eller någon som har ringt fel. Eller från Sahlgrenska där någon kommit på att jag har en alldeles unik delikat sjukdom. Eller bara en helt vanlig telefonstönare.
Jag tar icke risken att fejsa.
Och what's up med att inte lämna ett meddelande efter pipet? Kan man inte stå för vem man är, eller vad man vill ska man inte ens ta upp telefonen och slå numret från första början. Eller är det så oviktigt, att man inte ens kan med att prata in ett meddelande, så kan man lika gärna ringa till BRIS och prata, istället för att ödsla min tid och energi på att undra vem som söker mig.
Fegsnöre.
PlastPåsar
Men jag har mina små knep så att de ostört ska få leva med mig och framförallt undvikas att kallblodigt slängas av min pås-hatande sambo.
Knepen består i att gömma dem på allehanda ställen. (Alternativt göra höga skulpturer av dem för att de ska smälta in bland inredningen på ett naturligt sätt). Och därefter cirkulera skulpturerna för att undvika eventuella uppenbara upptäckter.
Detta är ett sannerligen svårt företag då undertecknad för nuvarande huserar på 49,6 kvadrat. Varken mer eller mindre. (Eller ja, egentligen 2 kvadrat vädringsbalkong också, men där kan jag inte lämna de stackarna. Då kan jag lika gärna ställa dem utanför Farbror Args dörr och plinga på. Självklart skulle jag springa därifrån för att undvika kölhalning).
Vad påsarna innehåller?
Ingen aning.
Antagligen något viktigt.
Gode Gud
Tänk vad roligt det skulle vara om du kom hem till Asta 85 år och fick syn på alla hennes bonader (som hon självklart broderat alldeles själv) i hallen. Och istället för "Morgonstund har guld i mun", "Mor lilla mor, vem är väl som du" och "Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag" så ser du följande:
- Sjukdomar uppstår spontant till följd av olämpligt leverne -
- Det är ett vetenskapligt faktum att man försvagar sina ögon om man rakar av sig
sin mustasch -
- Badning bör endast ske under sommaren, och bara av rika människor som äter en fin och raffinerad kost. För alla andra, och vid andra tidpunkter, är det synnerligen skadligt för hälsan -
- Jordskalv uppstår där folk lever i synd -
- Gå fort och le mycket, så är det ingen som märker att du är ful -
- Bäst att köpa upp pengarna innan de tar slut -
- Det är bättre att vara omsorgsfullt overksam än att arbeta slarvigt -
- Arbete är en aktivitet som är till för tråkmånsar -
- Pengar kan inte köpa dig vänner, men de gör dina fiender betydligt hövligare -
Och längst fram, mitt på dörren, hänger denna vädjan, som för att understryka det allra viktigaste innan lilla Asta stapplar ut genom dörren:
- Gode Gud.
Giv mig värme, ödmjukhet och tålamod
Så att jag icke slår ihjäl mina medmänniskor
Ty det vore så otrevligt -
